Jag tänkte börja blogga igen.

Just nu står det inget här.
Det fanns några poster, den senaste från december 2011. Då bloggade jag ganska mycket om ätstörningar och lågkolhydratkost som ett sätt att hantera det men med tiden kändes det som att ja det här ordnar jag. Terapi som gjorde det lättare och sånt.

Men jag saknar utloppet. Jag saknar att, faktiskt, älta. Att skriva när det är jobbigt för det är jävligt jobbigt. Jag är bulimiker och det svajar. Det senaste halvåret har det svajat en del. Fram och tillbaka. Inte hela tiden, men inte heller allt för sällan.

Så jag tänkte börja blogga igen. För att få ett utlopp, för att få älta, för att kunna skriva när saker går åt helvete, för att kunna skriva när saker går bra, när jag är stolt över att ha låtit bli och när jag har ont i magen för att jag inte kan låta bli.